Ovan: Fridegårdsparken i centrala Enköping är egentligen en pytteliten park, ändå känns den som en egen värld.
Ovan: Drömparken är en stor och öppen park där perennerna dominerar. Som vertikala element finns det några magnifika, noga klippta, bok-bersåer och åtskilliga pampiga jättestäppliljor.
Ovan: En del av bok-rundlarna kan man gå in i men andra är fyllda med perenner (här utblommad boll-lök och något som liknar kirskål!). I bakgrunden skymtar ån.
Ovan: Växtkompositionerna i Drömparken är noga planerade för att ge största möjliga effekt. Här står exempelvis skirt rosa vallmo mot intensivt mörklila stäppsalvia.
Ovan: Mera vallmo, här röd jättevallmo som kontrastväxt i en trädglänta i Drömparkens främre del. Starka färger som denna vallmoröda använder man helst med stor måtta, annars blir intrycket bara skrikigt och tröttsamt. Här räcker det med ett enda bestånd av vallmo för att skapa en stark röd närvaro.
 |
Vårtörel (Euphorbia cyparissias) är en perenn växt med barrliknande blad som numera finns förvildad över stora delar av Sverige. Man rekommenderar inte den rena arten som trädgårdsväxt, däremot finns det odlingsvärda selektioner som denna "Fens Ruby", som används både i Drömparken och i Pastor Spaks park som marktäckare.
Här tjänar den som infattning för en kärleksört som ser ut att vara hybriden Sedum "Matrona". |
Ovan: Silvermartorn (Eryngium giganteum) är en "kortlivad perenn" enligt boken. Den räknas som tvåårig, men självsår sig. I Drömparken finns den här och där på åtskilliga ställen och bildar alltid en kraftfull kontrast mot omgivande växter, som här i sällskap med röd stjärnflocka.
 |
Intill Drömparken flyter ån, och nedströms ån finns en annan av Enköpings parker: Strömparterren. Denna park domineras av stora hundraåriga lövträd, och i den skuggiga miljön under deras lövtak trivs lundväxter som ormbunkar och krolliljor.
Det sägs att krolliljan finns i vitt och i rosa, men riktigare är att säga vitt och vinrött (det finns däremot numera även en rätt ljust rosa odlingsform). Krolliljan växer gärna i halvskuggan under stora träd. Den blommar i juni, tidigare än de flesta andra liljor. |
Ovan: Vitbrokig funkia inramas av hasselört, som omsluts av en buxbomhäck - en studie i grönt i Klosterparken, nedströms Strömparterren. Här finns det intima skuggiga trädgårdsrum närmast ån, längre upp är det stora öppna gräsytor.
Wij trädgårdar, Ockelbo
Jag besökte Wij trädgårdar i juli -11. En gammal bruksmiljö med ursprung i sent 1600-tal, som nu omvandlats till trädgårdspark under ledning av Lars Krantz - tidigare verksam vid Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm.
Namnet "wij" anses vara det fornnordiska ord för kultplats som förekommer i många ortnamn från förkristen tid, exempelvis Torsvi... Odensvi... och Visby.
 |
Ulf Nordfjell har skapat detta utsnitt av skogstjärnvatten med garnering av björnmossa i en stållåda.
Platsen är omgiven av en hög häck av friväxande serbisk gran (Picea omorika), som speglar sig i vattnet.
Serbisk gran har ett mycket smalt och elegant växtsätt, att använda den som häck är en kreativ idé.
Arrangemanget ingår i en sekvens av trädgårdsrum med anknytning till skogsmiljö kallat "Skogens trädgård".
|
Ovan: Wijs rosträdgård i koncentrat.
Ovan: Studenterna på Wijs trädgårdsutbildning planerar och planterar egna odlingsplättar. Denna gav känslan av att gå över en myr på en spång, till ett hemlighetsfullt mål.
Ovan: Rodgersia i full blomning i skuggrabatt på Wij.
Klängväxter på hus
Klängväxter kan helt förändra både utseende och fysiska egenskaper hos en byggnad. På Gotland, i Zon I, växer murgröna med en sådan kraft att den helt kan klä in ett hus i en matta av grönska. Huset nedan, kallat "Häxans hus" är en f.d. smedja som hör till Katthamra gård och numera hyrs ut till sommargäster. Jag bodde där några fridfulla semesterdagar och njöt av det fantastiskt behagliga inomhusklimatet. Trots gassande soliga dagar förblev temperaturen behagligt sval inne i huset under hela dygnet. Murgrönan isolerar mot solhettan genom att täcka det mesta av både väggar och tak; dessutom hindrar de yviga bladmassorna ovanför fönstren direkt solljus från att tränga in.
Ovan: Den f.d. smedjan, kallad "Häxans hus".
Ovan: Utsikten genom det utsökta gamla spröjsverket kunde jag sitta och betrakta i timtal.
Brf. Understenshöjden, Stockholm
Detta är en "ekoby", alltså ett bostadsområde där man försökt konstruera husen för att få minsta möjliga miljöpåverkan. Ekobyn Understenshöjden består av radhus i olika storlekar enligt ett modulsystem som tillåter individuella variationer. Det har även tagits stor hänsyn till estetiska aspekter. Exempelvis har fönstren spröjsar enligt gammalt mönster, trots att o-spröjsade fönster skulle bli billigare.
Ovan: Här är det inga skarpa gränser mellan "privat" och "gemensam" mark. Alla grönytor nära husen ägnas samma uppmärksamhet och samma noggranna skötsel. Träd, buskar och örter är skickligt och lyhört integrerade med gångvägar och bebyggelse. Man rör sig på ett självklart, naturligt, sätt längs de vindlande gångstråken i området.
| 