Japansk trädgårdskonst: andlig naturupplevelse i koncentrerad form


 
Den äldsta bevarade texten om trädgårdsplanering i Japan, Sakuteiki ("Avhandling om trädgårdsanläggning"), skrevs i slutet av 1000-talet, alltså för nära tusen år sedan! Och i över tusen år har den japanska trädgårdskonsten levt och frodats som en obruten tradition.
 
En del impulser har man fått från Kina; redan på 600-talet mottog exempelvis den japanske kejsaren en delegation av lärda från det kinesiska hovet, och Japans första huvudstad Nara byggdes senare enligt principer lånade från Tang-dynastins Kina.
 
Dock har trädgårdskonsten i Japan sökt sig egna vägar, och skiljer sig tydligt från den kinesiska genom en större förfining och återhållsamhet i uttrycket.
Japansk tempelträdgård

Ovan: en tempelträdgård i Kyoto


 
För att alls kunna förstå den japanska trädgårdskonsten måste man ha ett hum om japansk andlighet. Den ursprungliga japanska religionen, shintoismen, bygger på dyrkan av olika naturandar. Naturen är helig i Japan, då den överallt är mer eller mindre befolkad av dessa väsen. Och anläggandet av en trädgård handlar därför om mycket mer än att, som i västerlandet, arrangera växter på ett behagfullt sätt.
 
Allt i en japansk trädgård; växter, stenar och vatten, har en andlig innebörd och representerar något utöver sin fysiska skapnad. Så har det varit från äldsta tider och så är det delvis än idag. En traditionell japansk trädgård anläggs och underhålls enligt noga definierade regler, och reglernas syfte är att framhäva trädgårdens symboliska aspekter.
 
Naturen i Japan erbjuder en mångfald av växter med dekorativa egenskaper, exempelvis lönnar med graciöst växtsätt och intensiva höstfärger. Som stomme i en japansk trädgård brukar man dock använda barrväxter, i synnerhet ett par inhemska arter av tall (Pinus thunbergii och Pinus densiflora). Dessa tallar formklipps mycket noggrant, men enligt annorlunda principer än i västerländska trädgårdar. Här är man mindre intresserad av geometriska former och eftersträvar istället en förhöjd känsla av otämjd natur.
 
Vid sidan av shintoismen är buddhismen (zen-buddhismen) en dominerande andlig rörelse i Japan, och även här spelar trädgårdskonsten en viktig roll. En zen-buddhistisk trädgård är skapad för stilla meditation; den är därför ofta extremt enkel och består i sin mest renodlade form av en plan grusad yta, noga krattad enligt ett speciellt mönster, med några få öar av mossa och utvalda stenblock i.
 
Dessa miniatyröar kan ses som symboler för verkliga öar, och gruset representerar då vatten. En torrträdgård av det slaget är avgränsad av byggnader eller murar för att inte världen utanför ska distrahera med sin närvaro. Däremot kan en mer shintoistisk trädgård, som söker framhäva känslan av orörd natur, med fördel låna utsikter från det omgivande landskapet.

Ryoan-ji: en trädgård byggd för zen-buddhistisk meditation


 
I utkanten av Kyoto ligger ett zen-buddhistiskt tempel kallat Ryoan-ji. Bland templets trädgårdar finns ett av de mest berömda exemplen på japansk trädgårdskonst.
Zen-trädgården Ryoan-ji

Ovan: Abbotens trädgård vid Ryoan-ji


 
Templet Ryoan-ji byggdes på mark som testamenterades av generalen Hosukawa Katsumoto mot slutet av 1400-talet, och enligt hans önskan att där skulle uppföras ett zen-buddhistiskt tempel.
 
Trädgården ovan anses ha blivit anlagd omkring år 1500. Den är ett ypperligt exempel på en zen-buddhistisk torrträdgård där stenar, mossa och krattat grus används som ingredienser i en symboliskt laddad komposition. Stilen kallas Kare-sansui.
 
Där finns totalt femton stenar, och de sägs vara så finurligt placerade att en sten alltid är dold för betraktaren, oavsett från vilken vinkel man ser det hela. (Typiskt för en Kare-sansui trädgård är att den endast ska betraktas från en sida; vanligen inifrån en angränsande tempelbyggnad - på motsvarande sätt som en teaterscen.)
 
Platsen omges på tre sidor av en mur som utestänger ovidkommande intryck utifrån.
 
Det finns många tolkningar av den symboliska innebörden hos arrangemanget av stenar, mossa och grus i meditationsträdgården vid Ryoan-ji; man kan tex. se stenarna och mossan som öar i ett hav. Dock finns det egentligen inte något "facit". Meningen är snarare att betraktaren genom kontemplation ska nå fram till sin egen unika insikt om trädgårdens väsen.

 
Kontakt | Sajtkarta