Ett par trädgårdsprojekt jag blivit engagerad i ... Håga

Uppsala Waldorfskola håller till i stadsdelen Håga i utkanten av Uppsala, med idylliskt läge och omgiven av vacker natur. Här fanns förr en skyddad verkstad för utvecklingsstörda, och skolan har övertagit lokalerna.

En kringbyggd gård på platsen bestod mest av grus och asfalt. Att förvandla denna trista yta till en vacker trädgård — med näckrosdamm mitt i — kräver mycket arbete. Och då det mesta utförs av ideella krafter rör sig projektet rätt långsamt framåt. Mitt personliga engagemang i det hela har ökat gradvis de senaste åren.

Ulleråker: trädgården på fd. dårarnas rastgård

Håga: trädgården på fd. den skyddade verkstadens gård

Planritning över trädgårdsanläggningen i Håga

Ovan: Plan för innergården i Håga, senaste versionen

Näckrosdammen ~~kommer att gjutas~~ har numera gjutits, se nedan i stålfiberarmerad betong, med en djuphåla för näckrosen. Den gråmelerade ytan runt dammen ska stenläggas, kanske med grå ölandskalksten. Den prickade ytan närmast växthuset ska antingen vara grusad eller hårdgjord med grå marksten.

I planteringen mot slöjdsalen och eurytmisalen, upptill på bilden, ska det bli en pergola med klängväxter. Denna pergola kommer dessutom att skugga mot det mest intensiva solljuset under sommarhalvåret, när solen står högt på himlen.

Närmast ytterväggarna i söder och i nordost anläggs låga klippta häckar av idegran, höjd en meter. Framför altanen ner mot dammen en häck av thuja, höjd ca. två meter. Det kommer att bli några enkla bänkar i oljad ek, här markerade med brunorange färg.

Växtvalet tar hänsyn till att skolan är stängd större delen av sommaren; därför en tonvikt på vintergröna växter (cypress, idegran, järnek, thuja, buxbom) samt vår- eller höstblommande perenner. Lövträd och lövbuskar med vårblomning och vacker höstfärg; tex. benved, bergkörsbär och pärlhägg, används också.

Spaljé som vindskydd

Gården i Håga är omgiven av byggnader, men det kan ändå blåsa ordentligt från väster.

Därför satte jag upp två stora spaljékonstruktioner på gårdens västra sida. Så småningom ska de täckas av småblommig klematis (Clematis macropetala "Ballet Skirt"), som blommar i skirt rosa på våren.

Klematis 'ballet skirt'

Denna klematis blommar på äldre ved, och behöver därför inte klippas ner för att ge bra blomning — i motsats till de storblommiga sorterna, som vanligen blommar på årsskotten.

I förgrunden bergkörsbär, Prunus sargentii.

Ovan: Stenblock i 250-kilosklassen kan hanteras med spett och handtruck

Man kan ta sig an rätt så massiva stenar med ett vanligt järnspett. Detta block fick jag upp på en lastpall, och sedan kunde jag dra iväg det dit jag ville med en handtruck. Nu ska det läggas på plats i en blivande perennplantering.

I bakgrunden till vänster pärlhägg, Prunus grayana, och till höger körsbärsbenved, Euonymus planipes.

Stenen lagd på plats

Den stora kvartstons-stenen har sällskap av några mindre, samt en nyplanterad ädelcypress.

För ett lyckat resultat är det viktigt att alla stenar i en grupp har liknande färg och form. Det skulle annars se disharmoniskt och plottrigt ut.

Dessutom behöver stenarna sänkas ner i marken såpass mycket att det känns som om de naturligt hör till platsen.

Miskantusgräs i oktober

En gråmulen höstdag. Jag har just avslutat grovarbetet på en av planteringarna, tagit bort allt ogräs och placerat ut några ordentliga stenblock.
(Se ovan.)

Till våren ska här planteras marktäckande perenner.
Här står nu en glansmiskantus "Kleine fontäne" och lyser upp i höstmörkret med rödbruna strån och silvervita vippor. Av detta japanska gräs, Miscantus sinensis, finns det ett otal utvalda namnsorter med det mest skiftande utseende.

I bakgrunden syns en nyplanterad japansk ädelcypress, sorten "Pygmaea". Jämfört med föräldraarten (Chamaecyparis obtusa) är den verkligen en pygmé; den blir endast ett par meter hög.

I Kina och Japan anser man att en trädgård absolut måste innehålla stenar. I Japan betalar man exempelvis gladeligen stora penningsummor för speciellt intressanta stenblock. Det anses att stenarna har en viktig symbolisk innebörd förutom sin estetiska funktion. Själv kan jag inte annat än hålla med. Med åren har stenarna blivit allt viktigare för mig.

Murreva: en aggressiv marktäckare

Marktäckande perenner ska förstås täcka marken, och även vara kraftfulla nog att kunna konkurrera med ogräs. Murrevan här på bilden är minsann kraftigväxande. Ett par månader efter utplanteringen av mina fröplantor håller den redan på att växa över vattentrappan!

Det är inte alltid enkelt att hitta rätt växt för en viss plats. Det är åtskilliga saker att tänka på; dels grundläggande praktiska: ljusförhållanden - tillgång på vatten - jordmån; dels mera estetiska: växtsätt - höjd - blomningstid - blomfärg - bladform/färg... och prydnadsperiod.

Med "prydnadsperiod" menar jag hur stor del av året som växten har något prydnadsvärde. Detta är viktigt anser jag, men lätt att förbise när man tittar i en bok och lockas av en förförande vacker bild på växten i full blom.

Tyvärr kanske denna blomning är kort, och sedan står växten bara och ser trist ut resten av säsongen. Personligen föredrar jag växter som kanske inte gör så mycket väsen av sig men å andra sidan pryder sin plats en stor del av året — gärna även vintertid.

Knytling: okänd som svensk trädgårdsväxt

Denna anspråkslösa växt, Herniaria glabra, hittar jag inte i vanliga svenska handböcker om prydnadsväxter.
Däremot återfinns den vildväxande i stora delar av Sverige och enligt min Nordiska flora växer den på: "...öppen, torr-frisk, sand- eller grusmark."

I engelskspråkig trädgårdslitteratur har jag däremot sett den beskriven som en användbar marktäckare.

Knytlingen på bilden drog jag upp från frö; som synes täcker plantorna marken helt — efter en sommar.

Fagertrav och rödbladig alunrot

Ännu långt in i oktober håller både fagertraven och den rödbladiga alunroten, "Palace Purple", färgen.

Jag har dragit upp mer än 100 plantor vardera av dessa användbara perenner från frö — bra metod om man behöver få fram ett stort antal perennplantor snabbt och billigt för att täcka större ytor.

Kostnaden för en frö-uppdragen planta...

stannar vid några få kronor, medan priserna på färdiga perennplantor i trädgårdsbutiken brukar ligga på ca. 30 till 60 kronor/styck, så frösådd ger en besparing på runt 90%.

Nu kan man förstås inte dra upp alla trädgårdsväxter från frö. Exempelvis är många selektioner av alunrot inte fröäkta, utan måste förökas vegetativt. "Palace Purple" råkar vara fröäkta och är dessutom en mycket robust och livskraftig form; vissa andra selektioner av alunrot med spektakulära bladfärger är däremot inte så värst långlivade.

Frön köper jag numera nästan enbart från en tysk firma, Jelitto. Där finns det flera tusen olika sorter att välja bland. Dessutom har man där en speciell procedur för att häva frövilan hos en del besvärliga svårgrodda frön som det annars är svårt att lyckas med. Man kallar dem "gold nugget seeds" och de kostar lite mera men det är värt varenda krona.

Ovan: Jag bröt upp några betongplattor och skapade plats för en låg bergbambu, Fargesia murielae "Bimbo"

Av bergbambu finns det flera sorter med olika egenskaper. "Bimbo" är en lågväxande sort och blir bara någon meter eller så, andra sorter kan bli 3 - 4 meter höga.

Ovan: Klätterhortensia i sällskap med höstanemon

Klätterhortensian (liksom murgrönan) klättrar genom att häfta fast på skrovliga ytor, exempelvis trädstammar. Därför har den här fått breda brädor av ohyvlat virke att klättra på.
Armeringsnät är däremot mer lämpat för klängväxter som häver sig upp med klängen, dvs. utskott som snor sig runt alla tillgängliga stöd. Exempel: klematis.

Ovan: Heuchera villosa "Autumn bride" planterad runt ett stenblock.

Detta är fem månader gamla fröplantor, de såddes i början av mars och bilden togs i början av augusti.

Ovan: Höstsilverax, Cimicifuga ramosa "Brunette"

Detta är en ståtlig uppåt två meter hög perenn som blommar sent på hösten. En del blommor var utslagna, men blomkolven ovan stod ännu i knopp, då bilden togs den 9 oktober.

Blommorna är vita och svagt honungsdoftande.

Drömmen om en näckrosdamm...

Det fanns gamla planer på att skapa en näckrosdamm i denna lilla parkanläggning. Planerna hade materialiserats i form av en stor lergrop i marken.

Ovan: En näckrosdamm skulle det då bli i denna innergårds-park. Jag hade läst boken "Sten, vatten, växter" och hävdade åsikten att man borde gjuta dammen i betong enligt den metod som beskrivs i denna bok av trädgårdskonstnären Helge Lundström. I augusti 2010 hade förberedelserna för gjutningen kommit såhär långt.

Under ytan, som ska bli gjutbädd för 12 cm. tjock betong, ligger ett minst ca. 35 cm. tjockt lager hårt packat grus - men innan gruset kunde fyllas på behövde vi ta bort ett halvmetertjockt lager styv lera. Detta arbete utfördes med grävmaskin.

Ovan: Ett år senare, i augusti 2011, har dammen blivit gjuten (det gick åt 4 kubikmeter stålfiberarmerad betong), och en näckros har hunnit etablera sig i en djuphåla vid dammens ena ände.

Ovan: I september 2011 blommar näckrosen för första gången. Sorten heter "Virginalis", och den sägs ha ovanligt lång blomningstid.

Ovan: Vattendjupet i den specialgjutna djuphålan är ungefär 70 cm., därför kan näckrosen övervintra på sin plats i den vattenfyllda dammen utan problem.

Kontakt | Sajtkarta